Mikael Risén är Ceremonimästaren, som älskar att fjällvandra. Han tycker också att vi måste få med fler ”yngre” och att faddrarna bör ta ett större ansvar för att introducera nya bröder så att de kommer rätt in i och trivs i vårt Lysande Sällskap.
Mikael Risén, som idag är 52 år (”ung” med tanke på medelåldern i dagens PB) kom med i Malmö PB redan som 35-åring.
Just föryngringen och återväxten är en av hans stora käpphästar.
– Vi måste få med fler yngre, säger han.
Hur då?
– Det är alla bröders skyldighet att se sig om i sin bekantskapskrets och kolla vilka prospekts som finns.
– Men vi måste också ta hand om de som kommer med, få dem att känna sig hemma och engagera sig i talanggrupper eller som ämbetsmän.
– Vi har en skyldighet att se till så att vi får en återväxt bland de yngre. Men för att lyckas med det tror jag att faddrarna måste ta ett större ansvar och hjälpa de nya att lära känna andra bröder, att inspirera dem att engagera sig. Se till så att de nya bröderna får en bra plattform. Detta ser Mikael som en av de viktigaste framtidsfrågorna för PB.
Uppdraget som Ceremonimästare, CM, för Arbetsgraderna fick han 2004 efter några år som Ordningsman. Han är även med i talanggrupperna Theatern och Providörsgruppen.
Han kom med i PB år 1995 efter att ha övertalats av Peder Ringman.
– Från första dagen var jag fast, berättar han.
– PB gav mej så mycket. Kontrasten mellan vardagen och PB var så stor. Det var som att komma in i en PB-bubbla, där allt bara var trevligt.
Mikael gillar verkligen sitt uppdrag som CM.
– Det passar mej så bra. Det ger mej en möjlighet att agera, att få en chans att ”komma ut på golvet”.
Som en skådis?
– Nej, men man måste gilla att agera, att visa upp sig, och det gör jag.
Uppdraget som CM betyder att man måste följa en vissa ritual, som alla systerloger följer. Ja Ceremonimästarna runt om i landet träffas till och med en gång vart 1,5 år för att diskutera just detta. Hur man ska kunna förbättra denna utan att göra avkall på rötterna från 1700-talet.
– Vi kan ta ut svängarna på vissa ställen, men det är vår skyldighet att följa ritualen, säger Mikael.
Hur är en perfekt CM?
– Om vi börjar med det som inte syns måste han vara en organisatör och samordnare. Han ska också kunna fånga ögonblicket för det händer alltid saker som inte står i manus. Och man måste gilla att agera, våga vara sig själv i rollen.
Det hörs att Mikael är från Norrland och då man frågar svarar han med ett rungande YESSS!
Han är uppvuxen i Lule (så uttalar norrlänningen det, utan å på slutet). Där spelade han också hockey i sin ungdom för Luleå Hockey. Därför är han också entusiastiskt intresserad av hur det går för hans gamla klubb. Och skulle han ha ett jobb uppe i Norrland, missar han ogärna att gå på en hemmamatch.
Yrkesmässigt är Mikael egen företagare som konsult inom affärsutveckling och marknad, sedan år 2000. Innan dess var han försäljningschef på Duni i Halmstad.
En gång om året, i månadsskiftet augusti-september fjällvandrar han tillsammans med Mats Malmborg, en Broder från Malmö PB.
– Det är bomull för själen, tycker han. Bara vi två och naturen vid den bästa tiden på året för att fjällvandra. Fina färger, klar luft, inte så varmt och inte så mycket folk. Vi har gjort det nio år i rad. Bara två år har det inte snöat.
– Vi fiskar, flugfiske, i älvarna. Riktiga älvar med riktiga forsar. Här nere i Skåne finns inget sådant. Det man kallar åar här kallar jag för krondiken.
Enligt Mikael finns det två sorters norrlänningar, de som knappt säger något, de ordkarga, och de som pratar mycket. Mikael tillhör de senare.
Vad är roligast med PB?
– Att få träffas och umgås med övriga bröder. Det finns så många olika typer av människor. Och det finns alltid värme, glädje, kamratskap och gemenskap på ett helt annat sätt än i den grå vardagen.
/Christer Brynielsson, O.R-r