På Barbara högtiden 2013 uppvaktades vår kära Moster av Malmö PBs talanggrupper. Bröderne Lars Andersson, André Guardado-Lundqvist, Benny Ambohm och Lars Johnsson (bild ovan) i Den Bacchanaliska Theatern deklamerade och tidvis rappade en av Theaterdirektören Krister M Berggren moderniserad version av ett hyllningstal av H.W. Bredberg avhållet på Barbara-dagen 1847 i Moderlogen.

“1. Varför verkar Barbaras namn likt en vällingklockas härliga välljud på alla trogna Bricolister. Vilken vind har i dag blåst oss samman? Jo, mine Bröder, en inre varm vind, nämligen kärleken till vår goda Mutter. Ty vi hava från ungdomen fått inpräglat hos oss den fromma önskningen:   ”Min mor, min ömma mor, låt mig av dig få lära. Hvad ljuvligt fluidum min fader kan beskära!”

2. Vi äro helt klart riktiga bröder och ve den som dristar att vederlägga mig! Våra ömma hjärtan, våra frågvisa magar, våra längtande strupar, allt häntyder på ett gemensamt ursprung. Vi äro således fullt säkra om vår fader, ity vi alla hälsas till det Bricolistiska livet med ”Klang, Bacchi barn!”  Bacchus känns alltid vid sina gullgossar och sätter dem icke på bar backe eller vid tomma glas.

3.   Men de mindre upplysta bland oss är något tvekande om det moderliga bröst, vid vars kran vi lärt att älska det Bricollistiska livet. Vår hulda mor vill gärna i den profana världen gälla för ett frutimmer av rent barbarisk dygd. Men hennes största glädje är att se sig omgiven av sina välartade söner och få trycka dem till sin moderliga barm.

4.  Må ingen förtycka att hon inför fördomsfulla kalmucker vill vara vår moster och inget annat. Men i dag, nu, när vi äro allena och i fullständig säkerhet öppnar Barbara sin famn och erkänner sina söner och fäller tårar av glädje; och hennes tårar äro stora som duvägg och välsmakande såsom Faciles Fantastiska Punsch*.

(Följande dikt skall rappas. I sin helhet av 1. Understrukna delar av samtliga).

”Gråt o moder, gråt kaskader!
Kärleksfullt vid offerskålen,
Världens urbild, silverbålen,
Dina söners myriader  myriader, myriader
Tömma dina tårars flod,
Sjunga: ”hell vår moder god!”
Hulda, moderliga moster!
Skön, med murgrönskrans om pannan,
Leve du och ingen annan!
En olympisk kärleks foster,  kärleks foster, kärleks foster
Vi kring dig, som barn i koltPå vår cykel rida stolt.
När vi så pokalen tömma,
Virvlande i glada ringar,
Och oss vinets gud betvingar,
Då blir tid att kurra gömma  kurra gömma, kurra gömma
(Ritardando, morendo) Ropa gäspande: ”titt ut!”
Somna i en vrå till slut.” 

1. (Fortissimo) MEN!!

1. Tack för vänskap och vin och ett glatt humör!
2. Tack kärlek ock, som vid dörr’n står och gläntar!
3. Tack matjessill och oxfilé, tryffel och smör!
4. Tack för allt behag som i matsalen väntar!/

 1.-4. Tack drycker och kaffe och allt, som är bra!

 Tack Barbara, Tack, Tack, Barbara!/