“Bröder och Systrar av högsta och lägre grad!

Det är mig en stor ära att få hålla talet till mannen och det är inte lätt att axla manteln efter så många fantastiska kvinnor som tidigare har hållit detta tal. Vidare är det svårt att ge rättvisa åt de män som format vår värld och ni som ikväll omger mig, men jag ska göra det efter bästa förmåga.

Mannen är en till lika stor del enkel som svår varelse. Vi kvinnor funderar och diskuterar varför ni gör som ni gör och ju äldre vi blir desto mer tror vi oss förstå er, men så kommer en man som Trump fram bland alla andra män och vi förstår ingenting längre.

Hur uppfattas då mannen?

Det är uppenbart att mannen mår bäst när han ges möjlighet att umgås med vänner, utveckla sin hobby, äta och dricka god mat och idka närhet med den han älskar mest. Rutiner är också bra och det gäller att inte störa runt för mycket i hans bo.

Ta bara exemplet med hans mest älskade klädesplagg. Det hänger med tid efter tid och mannen tycker att plagget fungerar alldeles utmärkt trots att det är både fläckigt, fullt av hål och egentligen har sett sina bäst-före-dagar för länge sedan. Det gäller då att inte slänga tröjan för då mulnar det på och ingen ursäkt duger. Detta gäller även mannens tv-fåtölj eller morgonrock. Här gäller det att inte ändra. Mannen är i vissa situationer resolut mot ändring.

Däremot måste ändring ske konstant och ofta när det kommer till mannens hobby. Att hindra mannen att utöva sin hobby, t.ex. att leta efter navkapseln som satt på den presidentens bil år 1965, resulterar i att mannen bleknar och förtvinar, att han blir halv. För mannen blir fantastisk om han ges spelrum. Det är endast män som kan tala om vem som gjorde mål i fotbollsmatchen mellan A och B under VM 1956, eller låt mig precisera, kan uppge samtliga mål, målgörare och när det skedde, tidsmässigt under matchen. Mannen kan också rabbla bilmodeller, viner, hitlåtar, fiskevatten till förbannelse. I de delarna är mannens minne fantastiskt. Samma man har dock ingen aning om familjens födelsedagar eller hur gamla barnen är.

Att lägga tid på att handla kläder, om nu detta inte är ett intresse, är inget mannen gör mer än två gånger per år. Han går in i butiken och köper fem stycken byxor av exakt samma modell, gärna samma färg helst. Detta är ingenting som vi kvinnor överhuvudtaget förstår eller greppar. Eller ta bara detta att, helst innan solen går upp, ge sig ut i naturen för att möta myggor och fästingar för att ges möjlighet att jaga älg eller fånga den där fisken som är så stor att man måste ta iland den med lyftkran. Möjligheten att få existera i kall ogästvänlig miljö för är för mannen ibland ett grundfundament för hans existens. Den sidan har vi att tacka mannen för i sådan art och omfattning att det inte går att greppa.

För utan mannens acceptans att stå till midjan i lera, då hade vi inte haft det fria Europa som vi har idag. Vi hade inte haft våra slagfält, vi hade inte haft vår yttrandefrihet, vi hade inte haft våra mediciner och vi hade inte haft den mat vi äter idag. Mannen har i alla tider offrat sig för den goda sakens skull och för att ge sin familj mat för dagen. Detta förtjänar  heder och respekt och ska inte glömmas bort i tider som dessa.

Mannen är också farlig, som har förmåga att dupera oss. Nu när våren står för dörren, värmen kommer och kläderna åker av, ja då lockas och pockas det och mannen står där i sin farliga charm och försöker oss förvilla, ja då är det bäst att ta skydd. Man kan ärligt  talat ifrågasätta om det egentligen inte var mannen som plockade äpplet i stället för kvinnan och lockade dem bägge i fördärv.

Vad är då mannen för oss, han är grundfundamentet för vår existens och låt oss därför skåla för mannen, förutom honom hade vi inte stått här idag.

Skål!”

/Monique Carden