Johan Solstad, ny Providör för Malmö PB, är en man med milt sagt mångfacetterad bakgrund. Han har både varit restaurangägare, kock i flottan, styckmästare, parkarbetare och hjälpt till vid begravningar.
Johan som varit Providör, dvs ansvarig för maten vid våra middagar, fyller 67 till midsommar och har Grad 7. Snabbt marscherat med tanke på att han gick med först 2016. På rekommendation av vår Chorchef Hans-Peter Frank. Det var när han jobbade som husfar inom kyrkan i Kävlinge, där Frank är kantor. Johan var med i en av Franks körer. Han är nu även med i PB:s kör – som 1:e bas.
Jag har sjungit i kör ända sedan grundskolan, berättar han. I Värmland var han i 15 år med i bl.a. Ferlinsällskapet.
Sin yrkesbana började han redan som 16-åring i Flottan. På grund av åldern var han tvungen att få dispens. Det visade sig vara ett bra val. Flottan bekostade både gymnasie- och yrkesutbildningen till kock/köksmästre/sjukvårdare. Han var bl.a. på Jagaren Halland och minsveparen Harnö, som gick mellan Shetlandsöarna och Norge. Efter sju år började försvarsmakten att avrusta. Johan blev erbjuden en tjänst i land inom intendenten, men det var inget som han var intresserad av.
Nästa anhalt blev ett jobb som köksmästare på Esso Motorhotell i Karlstad. Där stannade han i fyra år tills det bar iväg till Filipstad. Efter något år som styckmästare även där, blev en stor bergsmansgård, som byggts om till hotell och stugby, utbjuden till försäljning. Johan tog chansen och blev för 1,5 miljon både restaurangägare och stugbyägare. Arbetet på denna Storhöjdens restaurang, som låg högst upp på ett berg utanför Filipstad, var slitigt. Johan hade 3-4 personer i servicen men var ensam kock – med frukostar 06.30 och sedan luncher och middagar ända fram till midnatt. Sju dagar i veckan! Det gick bra me3n han stod efter ett tag inför valet att bygga ut eller sälja. Han sålde – med god vinst.
Det var min syster som lockade mig till Skåne. Hon behövde hjälp med sina godisbutiken. Det jobbet varade dock inte så länge utan näst steg blev ännu en restaurang, i gamla Saluhallen i Malmö. Den löne sig så dåligt att det blev ett styckmästarjobb innan det blev kyrkan i Kävlinge med allt från matlagning till gräsklippning och begravningshjälp.
Man har inte suttit still precis, säger han. Arbetslös har han aldrig varit.
Providörsuyppdraget tycker han är trevligt och omväxlande.
Vilket är då bästa köttet om man får fråga en gammal stycklmästare? Entrecote eller karré med fettet insprängt, blir svaret.
Text: Christer Brynielsson