I vår fjärde artikel i serien ”Månadens profil” ställs frågan om en predikan i kyrkan och en teaterföreställning i Par Bricole kan ha något gemensamt?

Definitivt svarar Richard Aspegren. Det handlar om att förmedla händelser och budskap, gärna på ett lustfyllt sätt. I månadens profil får ni möta prästen som kastat predikstolen överbord, och som tror att seriösa ämnen avhandlas bäst när vi kan skratta och le tillsammans.

Bild från Församlingens egen tidning i Skanör-Falsterbo.
Kyrkoherden cyklande utmed badhytterna iförd shorts och prästkappa…

Att det var prästbanan som skulle locka Richard Aspegren var långt ifrån självklart, åtminstone tidigt i livet. Likt många andra växte han upp i ett hem där religionen sällan hade en stor plats. Kyrkan var något trevligt, som man besökte några gånger om året, men inget mer än så. Att finna ut vad han ville bli tog lång tid.

– Jag tror att varje människas stora uppgift är att ta reda på var man passar här i livet. Och det är inte så lätt för alla. Vissa vet redan som tonåringar vad de kommer att bli. Själv tänkte jag mig minst 20 olika saker, och präst var inte en av dem, säger Richard.

Efter gymnasiet började han studera på Handelshögskolan i Stockholm. En trevlig tid, enligt honom själv, men särskilt road av ämnet var han aldrig och hans sökande fortsatte. Vid 25 års ålder överraskade han alla genom att plötsligt läsa till präst.

– Man kan säga att jag blev påhoppad av Gud, och jag har aldrig ångrat mitt val sedan dess. Men det höjde på mångas ögonbryn. Präst är inget vanligt yrke i Sverige, och det ses lätt som lite kufiskt. Det händer att man tvingas försvara sitt yrkesval när man är på middagsbjudningar och liknande.

Sedan dess har han aldrig ångrat sitt val. Det är ett tufft jobb, säger han. Man förväntas ofta arbeta och det är många människor som drar i en. Men han drivs av att få hjälpa andra människor att hitta sin väg i livet.

– Det finns många människor som lever sina liv genom att kopiera andras livsval, och det biter alltid tillbaka senare.

Rickard Aspegrén framför sin arbetsplats.

Som präst i Skanör-Falsterbo har Richard gjort sig känd för att göra saker lite annorlunda. Predikstolen har han lämnat bakom sig. Predikningarna lär han sig utantill så att han kan gå ner i mittgången bland kyrkobesökarna och tala direkt till dem. Det blir nästan som en dialog. Att vara med i teatern i Par Bricole har hjälpt till att ge honom idéer och tips för hans framförande.

– Teatern och kyrkan har många likheter. Det handlar om att illustrera liv och händelser. Man måste använda sig själv och hela rummet och kunna stå för det man förmedlar.

Det gäller också att bjuda på sig själv. På ett informationsblad från församlingen ses Richard Aspegren  glatt cykla fram mellan badhytterna i en prästrock och kortbyxor. Han har också tagit initiativ till ett krönikespel, där Skanör-Falsterbos historia genom tiderna berättas, med kyrkan i centrum. På scen står bara församlingsmedlemmar och anställda i församlingen.

– Jag återkommer ofta till ett citat från Jesus. ”Jag ska ge er liv och liv i överflöd.” Jag tror att kyrkan måste märkas och göra ett avtryck, och då måste man våga satsa hela sin person och sitt engagemang i det. Man ska vara seriös och professionell, men de tunga och seriösa budskapen blir så mycket lättare att förmedla när man kan skratta och le i gemenskap. Det blir en nyckel som öppnar många dörrar.

Som barn spenderade Richard mycket tid i Skanör-Falsterbo, där familjens sommarhus låg. Men som präst kom han dit först 2014. Tidigare har han bland annat varit i Åre och studierna sköttes i Uppsala. Platsen för hans många barndomsminnen blev dock under en tid ökänd inom kyrkan, och även utanför. Interna bråk och konflikter. Stora arbetsmiljöproblem.

– Jag höll nästan på att falla ur min stol när jag plötsligt fick höra om Skanör-Falsterbo på riksnyheterna på tv. Så stora hade problemen blivit, säger Richard.

I den vevan rekryterades Richard som ny kyrkoherde till församlingen, för att bringa fred och ordning. Något som också lyckades. Han pratar ogärna om de gamla konflikterna, men beskriver att han tog initiativ till krönikespelen bland annat som ett sätt att ta församlingen vidare.

– Det blev ju ett sätt att visa att de gamla konflikterna var över, och i stället skapa något tillsammans och ge oss goda upplevelser att dela.

I 20 år har Richard varit aktiv i Par Bricole. Han introducerades av sin far Anders. Richard minns hur han redan som ung fick ett gott intryck av orden. Pappan utstrålade livsglädje när han kom hem från gradgivningar och andra tillställningar.

Engagemanget har varierat till och från beroende på var Richard har jobbat och i den närmaste framtiden kan det bli tuffare att få in Par Bricole i vardagen. Snart byter han tjänst, och blir kyrkoherde i södra Frankrike för runt 12 000 utlandssvenskar på Rivieran. En stor omställning väntar. Geografiskt kommer hans nya församling spänna över betydligt större områden, och antalet anställda är få.

– Samtidigt har Svenska kyrkan en mer naturlig roll för utlandssvenskarna än den har i hemlandet. Det är en naturlig samlingsplats för alla, och antalet som jobbar ideellt är mångdubbelt fler.

Under sin tid hittills i Par Bricole har han hunnit med mycket, varit ordensregissör, kaplan och ceremonimästare, bland annat. Och även om vi kanske får se honom lite mer sällan under de närmaste åren så finns önskan där om att kunna vara med så mycket som möjligt.

– För mig är det lustfyllt att vara med i Par Bricole, avslutar Richard.

Text: Erik Hultgren
Bilder: Arkivbilder, Erik Hultgren samt Svenska Kyrkan i Falsterbo