Alla Malmöbor har väl någon gång varit i Pildammsparken för att promenera, titta på teater eller konserter i friluftsteatern, mata fåglar, åka skridskor, åka pulka nedför himlabacken, eller bara för att njuta? Eller ni var kanske med på folkfesterna vid tallriken på 70-talet? Eller var där och såg Aviciis sista spelning i Sverige 2016? Och de flesta av oss bröder med minst grad 7 har ju t.o.m. haft kalas i Margaretapaviljongens Restaurant och Café. Vi PB-bröder har ju även lyst upp parken med ett par Bellmandagar i Galatheas hage.

Parken har även en dystert brottslig historia – ett rånmord på 1970-talet, som du kan läsa om i denna artikel.

Artikelförfattaren Stefan Leo vid Pildammsparkens äldsta träd

År 2014 var det hundra år sedan den stora baltiska utställningen hölls i pildammarna, vilket firades på olika sätt med bl.a. minnesutställningar och föredrag. Så de som var intresserade kunde få veta mycket om denna utställning och hur det såg ut på platsen. Men vet ni egentligen hur det såg ut innan och hur parken skapades efter denna utställning?

Redan 1582 anlade man på denna plats en damm genom att dämma upp Korrebäcken för att tillgodose tillgången till vatten i staden. På vallarna runt dammen planterade man pilträd eftersom deras rötter var lämpliga för att hålla ihop jorden, därav namnet pildammarna. Från dammarna lade man två trärörsledningar in till Stortorgets brunn där innevånarna kunde hämta vatten. Det sägs att detta var nordens första vattenledningar. Från pildammarna in till Stortorget är det en nivåskillnad som gav ett naturligt fall in mot torget.

Den stora baltiska utställningen varade från 15 maj till 14 oktober 1914. Utställningen gick faktiskt med vinst trots att flera utställande nationer åkte hem när första världskriget bröt ut 28 juli. Efter avslutet den 14 oktober började man planera för en stor parkanläggning. Det mesta av utställningens byggnader och annat revs eller fraktades bort. T.ex. hamnade svenska karbidkontorets Acetylenpaviljong som omklädningsrum vid idrottsplatsen nere i Ystad innan den togs hem igen 2003. Men man lät en del stå kvar, bl.a. den fina Margaretapaviljongen med sin blomstergata, Bobergs granittorn och ytterligare några saker. Parkens äldsta träd, ett Ginkoträd som står kvar vid Drottning Silvas rosenträdgård, sparades också. Vattentornet fanns ju också kvar, men det byggdes redan 1903.

Arkitekterna för planerandet och det praktiska bygget av parken blev stadsträdgårdsmästare Birger Myllenberg och stadsplaneraren Erik Bülow-Hübe. Dessa två skapade även mycket annat i Malmö. När utställningen var riven återstod nästan bara en stor tom yta och utanför var det ren åkermark vid denna tid. De ville skapa en park som liknade de som de sett utomlands. De såg bl.a. till att det köptes hem ca 200 000 bokplantor från Tyskland, 8 000 björkar, 1000 almar och ett stor antal andra träd och buskar. Planteringen av dessa och annat arbete i parken utfördes av diverse Malmöbor som kommenderades ut för detta som ett nödhjälpsarbete med dålig lön. Det var ju hårda tider under krigsåren och även efter kriget. Birger förvånades ofta över de som kom för att arbeta. Han berättar i sina dagböcker att en gång kom det några fina damer för att arbeta, klädda i dansskor och silkesstrumpor och med pälsboa runt halsen. Bäst var det när det kom män från Limhamn. ”Det var prima mannar. Märkbart flitigare än Malmökontingenterna”, skrev han. Man anlade även en mindre damm i nordvästra hörnet med vackra broar och en konstgjord ö skapades mitt i stora dammen framför vattentornet. Och inte minst den s.k. tallriken där även himlabacken finns. Den gräsklädda tallriken liknar ju en kompassros uppifrån med sina gator, som går exakt ut i varje väderstreck. Galatheas hage skapades också, avsedd för meditation.

Anläggandet blev till sist färdigt och den 3 juni 1928 kunde tallriken invigas med en storslagen lek- och gymnastikuppvisning just vid tallriken. 15 000 personer sägs ha varit åskådare.

Under årens lopp har träden gallrats och man har tagit upp fler gångar m.m. så att nu beräknar man att det t.ex. finns ca 2000 bokträd kvar. Träden är alltså bara lite mer än hundra år gamla. Det kan man inte tro när man går under dessa höga, stolta bokar och tittar upp bland trädkronorna eller på deras kraftiga stammar.

Ni gamla Malmöbor känner väl även till Olgas Kafé vid vattentornet? Det var den kända buskisskådespelaren Olga Hellqvist som tog över detta kafé 1930 och drev det i flera år. Den första friluftsteatern i parken låg precis vid kaféet och vattentornet och publiken satt på kullen upp mot tornet. Där spelade Olga många gånger samtidigt som hon även skötte kaféet.

Sedan köptes Olgas 1954 av två fransmän och fick det finare namnet Chez Olga (hos Olga). 1976 inträffade ett för oss Malmöbor, välkänt olöst mord i dess källare. En av krögarna blev skjuten under ett tumult när två personer försökte råna dem på dagskassan. Ingen har åkt fast för detta, men när man tömde den stora dammen för rengöring åtta år senare hittade man förmodligen den pistol som använts, bara ett par meter ut i vattnet vid restaurangen. Numera heter restaurangen ”Bloom in the Park” och hade fram till maj i år en Michelinstjärna. Sen kom coronan och den har nyligen gått i konkurs.

Det finns mycket, mycket mer att berätta om denna fina och anrika park. Det kan man förkovra sig i genom att t.ex. som jag, läsa boken ”Pildammsparken 1914 – 2014” av Ulla Hårde.

/Stefan Leo