Minneshögtiden med Parentation i S:t Petri kyrka är en höjdpunkt bland Malmö PB:s alla evenemang under året –  som alltför många PB-Bröder missar. 

Detta kan än en gång slås fast efter årets Minneshögtid, som hölls den 10 november. Kyrkan var visserligen besatt av många Bröder med familjer, men kvaliteten på musiken, sången och evenemanget är så hög att man kan slå fast att de som inte var där verkligen missade något!

Efteråt både inne i kyrkan och utanför hördes röster som ”Musiken är aldrig så bra som under dessa minneshögtider!”. Och samma sak sades om Kören. ”Det är fantastiskt att vi kan skapa något sådant här utan inhyrda proffs!”

Här fanns också förutsättningarna: En kör på 25 personer samt en orkester som nästan var lika stor. Lägg till detta kyrkans fina akustik.

Inledningen på minneshögtiden var ett starkt nummer, Share My Yoke av orkestern med Roger Andersson som solist på flygelhorn.

Efter det framfördes en mycket stämningsfylld parentationskantat i orkestrering av PB:s egen Carl Hervelius med hela kören och orkestern samt solo av vår chorchef Hans-Peter Frank.

Thor Nilssons citerade i sin predikan både Verner von Heidenstam samt framför allt diktaren Bo Setterlind och hans betraktelser kring begrepp som ”Ljuset lever länge” och ljuständning som hågkomst och tacksamhet för dem som gått före oss.

Efter en Negro Spiritual ”When the stars begin to fall” vidtog en sparsmakad och mycket stämningsfull parentation av de tio bröder, som gått bort under året:
Bo Sörlin, Anders Arvidsson, Curt Åke Olsson, Jörgen Fagerlund, Gunnar Thurell, Per-Erik Wiklund, Per-Olof Cato, Kaj Rosendahl, Peter Lindblom samt Kjell-Ove Oleen. För varje namn som lästes upp tändes ett ljus.

Vår Styrande Mästare Patric Jakobsson uppmanade den nästan fullsatta kyrkan att ”med tacksamhet bevara hågkomsten av dessa bröder och deras människogärning”.

Efter parentationen uruppfördes Carl Hervelius Elegie (Klagosång) som följdes av den av Bellman översatta tyska psalmen ”Fader, omsorg haf om mig”.

Slutnumret före uttåget var Pilgrimskören ur operan Tannhäuser med hela orkestern och hela kören. Richard Wagner måste ha blivit lika nöjd, som vi som var där.

/Christer Brynielsson, OIM, O.R-r