Månadens Profil denna gång är 11:e-gradaren Lars-Åke Hankell, som varit med i Malmö Par Bricole i hela 61 år och som innehaft PB:s allra högsta grad i lika imponerande 29 år. Yrkesmässigt fick han sin utbildning i New York 1946 och hade sedan förmånen att få vara med om Malmös guldålder.

Lars-Åke Hankell tillsammans med tre andra 11-gradare, som varit med länge.
Från vänster Carl-Eric Carlberg, Karl-Erik Holm, Lars-Åke och Carl Hervelius.

Han påstår själv att han inte är tillräckligt intressant och att han inget har att berätta, men det är alltför blygsamt, för den pigge 98,5-årige PB-Brodern Lars-Åke Hankell har varit med om mycket.

För oss som varit med några år i Malmö PB är han Brodern som alltid, då han är med, sitter vid honnörsbordet iklädd frack med medaljer. Bland annat så har han Moderlogens förtjänstmedalj i guld. På senare år bär han alltid gula glasögon eftersom han drabbats av ögonsjukdomen Gula fläcken.

De som varit med länge i PB minns honom säkert för flera andra saker: Han har varit Riddare-Ordningsman, ett av våra högsta ämbeten under De Styrande. Det var åren 1989-1994. Innan dess var han 2:e General -Ordningsman 1983-89. Han har dessutom varit med i Drätselnämnden 1984-90.

Utanför PB har han varit ännu mera känd som Hovkörsnären på Mattssons Päls på Norra Vallgatan i Malmö centrum.

Lars-Åkes arbetsplats i åtskilliga år, Mattssons Pälsvaruaffär på Norra Vallgatan.
Den drivs idag av sonen Mats, som för övrigt har Grad X i Malmö PB.

De, som var med då det verkligen begav sig i Malmö, berättar att då fanns det egentligen bara tre fina modeaffärer i stan – Olssons Beklädnad, BK och Mattsons Päls. Dom säger också att Lars-Åke Hankell var framgångsrik, därför att han alltid hade de stora märkena Dior, Nina Ricchi… Och så var han alltid var lyhörd inför vad kunderna önskade. I nästa andetag suckar dom dock och säger: Det var på den tiden då det fanns folk som klädde sig i Malmö…

Idag är tiden för pälsar och pälsaffärer i Malmö inte densamma som då.

– Guldåldern, menar Lars-Åke, det var på 1960-talet.

Hur kom det sig då att Du kom att arbeta med pälsar?

– Det var tack vare en moster. Hon hade inga barn och frågade om jag kunde tänka mig att lära till körsnär.

– Jag sa ja. Jag var 21 år och då 1946 fick jag åka med första båten efter kriget till Amerika.

– Väl framme i New York hamnade jag hos släktingar som hade pälstillverkning i en lokal på 7:e våningen i hörnet 32:a gatan och 7:e avenyn på Manhattan.

– Det var en fantastisk tid och jag fick lära mig yrket från grunden. Jag tjänade 85 dollar i veckan. Det var mycket mer än hemma i Malmö, så jag kunde skicka hem både det ena och det andra. Nylonstrumpor t.ex. fanns ju inte hemma. Och inte plast heller. När jag skickat hem plast fick jag frågan vad man skulle använda sådant till…

Efter 1 år i New York flyttade Lars-Åke hem till fru och och barn och började på Mattssons Päls.

Lars-Åke i Westernlik mundering, som han bar vid ett besök från sina amerikanska släktingar.

Det var 1947 och tiden för pälsar i Malmö var då helt rätt. Affärerna gick lysande.

– Vi omsatte 495.000 kr det året. Det motsvarar ca 15 miljoner idag.

Det var Malmös dåvarande grädda som handlade, läkare, tandläkare, advokater, framgångsrika företagare, minns Lars-Åke.

Lars-Åke har tack vare framgången med Mattsons Päls, som han tog över efter mostern 1956, rest väldigt mycket både privat och i företaget.

Ofta ordnade han stora tjusiga visningar, då det bjöds på fin Sherry och den välkända Bona-chokladen. Och givetvis visades pälsarna upp av snygga mannekänger.

Han arrangerade även visningar utomlands – i Paris, Bryssel, S:t Moritz, Buenos Aires, ja till och med en visning i Spanien 1966 för general Franco.

Att han varit duktig i sitt hantverk fick han bevis på vid en internordisk hantverkstävling i Köpenhamn. Lars-Åke vann och fick en porslinsisbjörn i pris.

Ett annat av Lars-Åke stora intressen har varit bilar. Han säger själv att han haft 35 st men skyndar sig att tillägga att det var inga märkvärdiga bilar ”bara Mercedes, BMW och sådana märken”…

Men sin första bil är han stolt över. Det var en Morris 24 från 1932. Den har han till och med kvar ett svartvitt fotografi på. Du kan se den bilden här intill, där Lars-Åke håller upp en förstoring.

Lars-Åke visar upp förstoringen på sin första bil, en Morris 24 från 1932.

Tillsammans med familjen bilade han ner genom Europa efter kriget.

– Trots att det var 1950 var det ruiner överallt, minns han.

 Varför gick Du med i PB? Det var 1956.

– Jag blev övertalad av Stig Swanberg, som varit med sedan 1937.

Sedan dess har han varit med om många fina år i PB och fick många vänner också, bl.a. Eric Tegnér som det ju idag finns en särskild medalj efter, Eric Tegnér-medaljen. Den medaljen har förstås även Lars-Åke tilldelats (1993).

Varför är du idag uppe i så många som år, som 61 år?

– Gammal vana och så lämnar man inte ett så härligt gäng! Jag minns också med glädje alla härliga gradgivningar och andra möten, som t.ex. den gamla tidens dambricolerier, då alla damer var enormt vackert klädda i långa klänningar och pälsar.

Vad har varit bäst med PB?

– Gemenskapen och så har det alltid varit stil inom PB, med frackar, ceremonier, dambricolerier…

Råd till unga som går med idag?

– Fortsätt! Ni kommer att ha stor glädje av det!

 

/Text: Christer Brynielsson, Ordens-Redaktör
Bilder: Christer Brynielsson, Bilder ur familjealbum samt från PB:s bildarkiv.