P1130580

Bild på Rolf Perleij, som höll talet till kvinnan.

“Mina damer och mina herrar! Herrar, dvs Bacci riddarbröder av samtliga grader. Er herrar vill jag be om ursäkt eftersom detta tal endast är riktat till våra kärelskeliga damer i salongen.

Den högst upplyste brodern, styrande mästaren Patric Jacobsson, riddare av svarta korset ringde mig för en tid sedan och bad mig hålla ”talet till kvinnan” på detta eminenta dambricolleri. Kvällen viktigaste tal!!!

Att i vårt upplysta sällskap bli utvald som riddarnas representant för detta förtroendefulla och hedersamma uppdrag har jag tagit på största allvar – för det sägs ju att med krut och kvinnor ska man handskas varsamt. Ämnet manligt och kvinnligt är ett komplext och oerhört intressant samtalsämne som jag gärna diskuterar… men en sann riddare måste välja sina ord!
Därför gäller det att hålla tungan i rätt mun, hrrmmm, jag menar tungan rätt i mun.

Mina Damer! Våren är här! Våren är förnyelsens årstid, knoppar brister, fåglar sjunger och blommornas blad börjar gro.

Tidigare under kvällens kabaréföreställning fick vi höra liknelsen av kvinnan och rosen.  Rosor är ju charmerande vackra och unika var och en av dem, jag anser rosen vara den vackraste av alla blommor. I ett fång synes de vara identiska men när man beskådar dem mer noggrant är de var och en som ett eget litet universum.

Mången diktare och konstnär har gjort liknelsen mellan ros och kvinna. Vi hörde Evert Taubes visa: ”Min älskling du är som en ros, en nyutsprungen skär….så underbar är du min vän och ser så vacker ut”.
Ja, kan man uttrycka det mer poetiskt och vackert och ändå så självklart???

Även Shakespeare skrev att kvinnor är som rosor. Jag instämmer – de är bedårande vackra och visserligen har de taggar…..men rosens skönhet gör att man står ut med taggarna…. Det krävs ett nogsamt och gediget trädgårdsarbete för att hålla rosor lyckliga och blommande. Något som kräver kunskap, skicklighet och känslighet – av oss riddare.
Alla vill vi ju ha en blommande ros att ta hand om och att ge kärlek!

Det finns få ämnen som förbluffar oss män så som kvinnor. Ni är mystiska och gåtfulla varelser som vi män ägnar stora delar av livet för att förstå oss på – och ändå gör vi inte det varken i forntid eller nutid och troligen inte i framtiden heller.
Men det är ju just detta som är det magiska med er kvinnor – vår vilja att försöka förstå er och att vilja tjäna och tillfredsställa era önskningar.

I årtusenden har vi fascinerats över er men vet lika lite nu som i begynnelsen.

Begynnelsen, ja. Mannen var ju endast en prototyp. Utav Adams revben skapades sedan den fulländande varelsen – kvinnan!
Allt sedan dess springer män på jordklotet runt och letar efter just sitt revben!

Utan kvinnan hade vi fortfarande gått omkring i paradiset med ett fikonlöv kring våra ädla delar och haft det småtråkigt bland palmer, frukter och fikonträd… Eva övertalade Adam att bita i det sura äpplet trots att detta uttryckligen var förbjuden frukt. Detta var kvinnans första bevis på att hon kunde manipulera den stackars mannens tankar och handlingar.

T ex tror vi män att det är vi som är jägarna. När vi i våra glansdagar är ute på ”jakt” så visar vi upp vår färgprakt och vår glans på olika vis. Vi försöker imponera på kvinnorna, kanske genom våra muskler eller genom vårt intellekt, pengar eller makt, eller varför inte medaljer. Vi tror att det är vi som förför… Men ack nej! Se bara på djurens värld. Det är likadant där. Tupparna visar sina fjädrar och sin prakt, men om det ska bli nåt så i slutänden är det alltid honan som väljer!

Jag skulle kunna fortsätta och prata länge om detta ämne. Men nu ska jag gå in på avslutningen i detta tacktal till Qvinnan:

Hur blir det då, när man till sist finner sitt revben, när man finner den gudomligaste och vackraste rosen som just är ämnad för mig – är det då summan av de ridderliga ansträngningar vi gjort? Eller är det en ren tillfällighet, en så kallad, Par Bricole?

Att umgås med sin kärelskeliga kvinna är ett utmärkt sätt att lindra lifvets förtretligheter.
När mannen utfört något betydelsefullt för familjen och kvinnan klappar om honom och berättar för honom hur duktig han är, då smälter de störste och starkaste riddare som smör i vårsol. Kvinnans kärlek är det bästa som finns!

Kvinnor, ni är vårt stora stöd i livet, ni styrker oss med er munterhet, er ordning och er förtrolighet. Det är ni som ger mål och mening i livet. Det är ni som ger oss riddare vår styrka och munterhet.

Jag vill uppmana till en skål för våra kärelskeliga kvinnor!

Klang! Bachi riddersmän, Klang!

Skål!

Rolf Perleij, SSR