Fina platser, i alla fall för Niels Simonsen, som placerades vid honnörsbordet med de StorStyrande.
Till Moderloge! Till Moderlogen! Sålunda skallade ropen i Den Bacchanaliska Theaterns styrelse inför Moderns Kommendörsgrad i oktober.
Sju förhoppningsfulla styrelsemedlemmar anträdde resan till Huvudkommunen med tillhjälp av Statens Järnvägar. Vi fick en resa som i precision var helt osannolik; ity tågen avgick och ankom i tid! Detta gällde såväl dit- som hemresan. Väl ditkomna voro vi alla uti största brådska, då en vänlig inbjudan erhållits från Moderskapets högre grader, gällande besök i baren å Piperska muren.
Från själva graden måste vi ålägga oss restriktioner i enlighet med filosofen Wittgensteins redbarhetens evangelium. Det utsägbara respektive det outsägbara. Så över till det utsägbara. Trakteringen i barens smakade bra, både drinkar och skummande öl. Detta upprepades även efter middagen, då det tillkom en sjumannaorkester som gnodde och spelade av hjärtans lust långt in på nattkröken.
Niels Simonsen tacktalar.
Niels Simonsen fick uppdraget att tacka för maten. Ett uppdrag han skiljde sig från med den äran och stor humor. Uppgiften underlättades av en makalös måltid med därtill hörande dryckjom. Innan måltiden fingo vi avnjuta ett skådespel betitlat ”Det höga besöket”. Ett stycke fullt av ekvilibristisk och eruptiv bricolistisk glädje. Ett lustigt sånglustspel. Avsåg månne det omtalade besöket oss skånska Theaterbröder. Därom kan jag inte avge någon utsago, då min plats var något skymd.
Theaterbröder som njuter av underhållningen
Sammanfattningsvis voro vi alla så lyckliga med allt vi upplevt och fått del av att vi ej kunna bättre tänka oss som gäster.
Med handen på pennan
Krister M Berggren
D.f.D.B.T.