Utomhus njöt vi av Brittsommarväder denna dag. Inomhus fanns det goda skäl för följande åtta Bröder (Bilden ovan)att njuta av sin upphöjelse: Johan Solstad, Johan Sjöström, Mats Attin, Lars Winther-Hansen, Gert Thorlund, Bo Lönn, Hans Holm och Hans-Erik Sjöholm.

Vår Styrande Mästare Bo Alerskans skrev så här i sin inbjudan till graden:

“Käre Broder Riddare!

Konung Sverkers Riddaregrad firades i vårt Sällskap första gången år 1803, för 218 år sedan! Det är alltså en mycket lång tradition vi i år fullföljer i Bellmansalen och med måltidskalaset i Siriuspalatset.

Denna grad är visserligen vårens och ljusets grad men – par bricole – vi anpassar oss. Efter Gradgivningen får vi njuta den Bacchanaliska körens sånger och av bubbel i glasen. Under måltidskapitlet blir vi serverade en meny, som anstår en Konung Sverkers Riddare.”

Vid gradgivningen avtackades den redan avgångne Riddare-Sekreteraren Christer Brynielsson och Mats Höglund installerades som Riddare-Härold 

Mats Höglund, nyinstallerad Riddare-Härold

Måltidskalaset tog sin början vid Ca 20.45 och vi serverades först Skaldjurscanapé toppad med stenbitsrom, dill och citron. Därefter Ugnsbakad lax med romsås, ärtor, morötter och kokt potatis. Som dessert fick vi Chokladmousse Black & White. Betyget för maten blev: Mycket välsmakande.

Den Bacchanaliska Kören deltog frejdigt med Snaps- och Vinsånger, som nådde tonhöjder som är omöjliga för oss vanliga Bröder. Sirius-palatsets trappa fungerade dessutom som en extra högtalare för Kören, då de framförde sina sånger för oss nedanför som serverades bubbel i glasen. (Bilden ovan) 

Bacchanaliska Musiken lät nästan som en hel orkester trots att de bara var två stycken denna kväll, Thomas Gunnarsson på fiol och Åke Forssell på cello. (Bilden ovan) 

Dragspelsvirtuosen Rolf Perleij (Bilden ovan) framförde till stort jubel två nummer, först ett egetkomponerat stycke som nästan lät lite ryskt, sedan ett stycke som han trodde att Bellman skulle ha gillat, Novelty Accordion av Erik Frank.

Våra Styrande fick även uppleva en hyllningssång på melodin ”Tre små gummor”. De första verserna framfördes av den samlade Kören. De sista två sjöngs unisont av samtliga i matsalen.

Styrande Mästaren påminde i sitt tal till recipienderna om denna grads historia från början på 1800-talet. Han tyckte också att vi har en löftesrik tid även om graden denna gång inte framfördes på våren. Det löftesrika bestod i att pandemin förhoppningsvis är på väg att avta.

Mats Attin (Bilden ovan) höll ett tacktal för recipienderna, som till sitt framförande var minst sagt annorlunda. Först kastade han bort det skrivna tal han hade, ”eftersom han ogillar att läsa upp ett tal från ett papper”. Han tog dessutom hjälp av en annan recipiend, Hans Winther-Hansen, som fick ställa sig upp och illustrera något som senare visade sig vara en stege. (Bilden ovan) Med bl.a. Styrande Kanslerns hjälp kom han så småningom fram till att detta var en symbol för recipiendernas mål – att fortsätta klättra uppåt på PB:s gradstege. Han bad också en slumpvis vald festdeltagare att hjälpa honom med att sjunga en versrad från en skånsk sång. Det skulle illustrera helikopterperspektivet för dem. Johan Solstad reste sig då upp och sjöng Edvard Perssons ”När man ser det lite grann från ovan”.  Härligt med ett så annorlunda tacktal! 

Riddare-prelatens Thor Nilssons tal under gradgivningen i Bellman-salen, som egentligen skulle varit vårtal, “men nu är det ju höst, livet i naturen går till vila, det skymmer…”

Vilka blad faller aldrig till hösten, undrade han. Svar: Bokblad! Så är det kanske också med oss. Och en del av oss tycker ju ändå om hösten, menade Thor.

”Det är fantastiskt med alla färger och idag fick vi ju till och med glädjas åt en Brittsommardag.

På söndag är det tacksägelsedagen med skördegudstjänster i våra kyrkor. Vad har vi att tacka för, frågade Thor retoriskt och gav själv ett par av många svar: ”Tack för att kärlek finns! Tack för att vi ibland kan klara av sjukdom!”

Han tyckte också att det finns anledning vara glad, eftersom vi kan samlas i grupper igen.

”Det är lite grand som när vi släpper ut korna på våren. Det är ett kosläpp. Så lite vår är det trots allt i luften. Och vi kan stämma in i studenternas sång på våren: Än klappar hjärtan med friska slag och den ljusnande framtid är vår. Hoppet är vår vän, och vi dess löften tro, när vi knyta förbund, i den lund, där de härliga lagrarna gro”, avslutade han detta höstliga ”vårtal”.

Text: Ordens-Redaktör Christer Brynielsson
Bilder: Bill Hansen och Christer Brynielsson

[/klang]