Foto bilden ovan: Stefan Leo.
Så har vi även haft vår första grad III efter att coronan under lång tid stoppade våra lekar i vingården. Denna gång sent på hösten, men det är ju det förbaskade viruset som rört om det i vår traditionella kalaskalender. Ceremonin till grad III är en verklig upplevelse. Det vet alla ni som bevistat den. Mer än så kan jag inte avslöja. Denna gång var det nio stycken nervösa recipiender som skulle upphöjdas till ”Oförgängligt Skinande Bröder”. Alla klarade det, även om det var ytterst osäkert in i det sista…
Väl upphöjda, svettiga, utmattade men märkbart lättade blev dessa nio ny-skinande Bröder fotograferade ur alla upptänkliga vinklar av våra ordensfotografer. Därefter försvann de skrattande och lättade ner för trappan till baren.
Gruppfoto på kvällens recipiender.
Foto: Anthon Berglund
Vi tog alla plats i vår fina matsal. De styrande, ordförande och ceremonimästaren paraderade in under stort jubel och kalaset kunde fortsätta. Då hade klockan hunnit bli 21:00, så alla var ordentligt hungriga.
En Providör med kraftig sydtysk brytning kom in och berättade (Bilden ovan. Foto: Anders Andersson.) vad som skulle serveras. Han påminde mycket om vår Broder Johan Solstad, men jag är osäker om det verkligen var han. Han presenterade i alla fall en meny med tysk anknytning även om rödvinet var spanskt.
Kort därefter överraskades vi av två rödögda gastar (Bilden ovan. Foto: Anders Andersson) eftersom vi samlats i Halloween-tider. Som tur var blev bara ett fåtal fysiskt drabbade av dessa spöken. Men en annan sak som fick mig att få gåshud under denna Halloweenkväll var hur man gör tredje gradens tecken! Jag förklarar inte mer, men ni som sett de gamla Alien-filmerna förstår vad jag menar…
Lättade efter spökbesöket kunde vi börja med förrätten, macka med gubbröra, men kören ville tvunget ta första snapsvisan innan vi ens hunnit ta en första tugga. Men sådant kan vi acceptera när vi har en sådan fin och välsjungande kör! Sedan blev det totalt fyra snapsvisor som traditionen bjuder. Men, vi fick dessutom en extra snapsvisa framförd av körledaren Hans Peter Frank. Det var sången ”jag har bott vid en landsväg” men med en helt annan text som handlade om vårt så ofta omsjungna flytande fluidum. Maten smakade utsökt tyckte alla vid mitt bord i alla fall, så denna Providör kan vi gärna anlita fler gånger!
Vi hade två långväga gäster, Per Orre från Göta PB som ofta brukar besöka oss eftersom han gillar vår Malmö-loge så mycket. Han sade att det var minst 20:e gången han var här. Den andra var Jan Niemi från Par Bricole i Sundsvall, som var här för första gången. Jan dekorerades med en medalj för sitt första besök och Per Orre höll ett jättefint tal med mycket rim och skoj, som det anstår en göteborgare, även om han faktiskt har skånskt ursprung.
Ceremonin fortsatte som den brukar även i matsalen av kvällens erfarna Ordförande Jonas Malm och Ceremonimästaren Johan Sundquist. Ordföranden (bilden ovan- Foto: Stefan Leo) höll ett mycket fint tal till recipienderna och deras tacktal hölls av nyblivne Skinande Brodern Fredrik Röiseth. Hans Peter Frank sjöng själv en sång till recipienderna och Gunnar Hörsten sjöng sången till det täcka könet varefter vi gjorde det lilla tecknet för våra kärestor, ”…som inte får vara i Bricoleriets rum…”. Och inget av våra kalas blir komplett utan att Paul Johansson framför kommendörsvisan där vi alla sjunger med i refrängen.
En mycket trevlig gradering!
Referat: Broder Stefan Leo (Bilden här ovanför)
Fotografer : Stefan Leo, Anthon Berglund och Anders Andersson
SAMTLIGA BILDER FRÅN DENNA GRAD PUBLICERAS PÅ VÅRT BILDGALLERI, SOM DU HITTAR SEDAN DU LOGGAT IN PÅ VÅRT INTRANÄT!
[/klang]