Sist det begav sig var året 2019. Sedan dess har Bacchi riddersmän vandrat runt utan att ha haft tillträde till våra rum.
Lördagen den 18 september syntes åter ljusen från Siriuspalatset och bricolister i alla grader samt Bachi riddersmän, klädda i mörka kostymer, äntrade dess portar.
På ett coronasäkert sätt välkomnades 18 recipiender, ledda med säker och varsam hand av Ordföranden Lars Löfberg och Ceremonimästaren Rolf Perleij, in i vårt sällskap.
Den Bacchanaliska musiken, under ledning av Tomas Gunnarsson, framförde Fredmans epistel no 48, Solen glimmar, i 2 olika varianter. Båda lika bejublade.
Måltidskalaset blev en succé. Diverse talanger, unga som gamla, gjorde sitt yttersta för att förgylla kvällen.
Det började med ett besök från Gotland där tvenne arbetare från Cementa diskuterade kring brytningen av kalk… Hur de kom in i våra cementerade boningar är en gåta.
Providören Johan Solstad hade satt samman en meny som hörde en arbetsgrad till. Smör, ost och sill följt av en oxfärsbiff med primörer satt som en smäck i den hungriga magen.
Åter till talangerna, vad var det mer som utspelades?
Just spelande och talangfull, kan man verkligen kalla vår nyantagne broder Per Undrén. Denne bländande pianist framförde ett stycke av Racmaninov: Transcription av Bach och ett stycke av Rimsky Korsakov: Humlans flykt. För detta magnifika genomförande fick Per mottaga ”Styrande-medaljen” som överlämnades av vår Styrande mästare Bo Alerskans.
Recipiendernas tacktal framfördes av Rickard Styrén (bilden ovan). Som göteborgare trodde han sig behärska humor bättre än en skåning. Men på ett synnerligen humoristiskt sätt förklarade han sig besegrad av oss skåningar.
Med leenden på läpparna begav sig de kostymklädda herrarna hemåt eller annorstädes i höstnatten.
/Text: Johan Sundquist
Samtliga foton på denna sida: Bill Hansen.
[/klang]
