Månadens Profil denna månad är en Sjunde-gradare som varit med i PB sedan 2011 och som märks i Den Bacchanaliska Kören med sin höga naturliga tenor. Han är också känd för att vara alpinist och för att gilla att klättra i höga ikoniska berg. Senast var det två höga jättar i Himalaya.

Den resan varade i drygt en månad. Här under kan du se ett par bilder från den resan.

Som en av de som lider av svindel är min naturliga fråga: Varför gör man sådant här? Vad är tjusningen. Rickards svar är mångordigt. Hade jag inte avbrutit honom hade han säkert kunna tala i timmar om detta.

Hans intresse för bergsbestigning började med en livskris för tio år sedan. Han kände att han behövde en ny riktning i livet. Från meterlånga krognotor och efter att ha rökt två askar cigaretter om dagen köpte han en resa till Afrika för att bestiga Afrikas mest ikoniska berg Kilimanjaro, vilket han också gjorde – iklädd smoking!!!

Det var där på vägen upp till toppen, då han hittade en plats att vila sig på, såg solen gå upp genom molnen och insåg hur vackert det var, som sade till själv: Det här skulle jag kunna göra fler gånger.

Sedan dess har det blivit ett flertal höga berg runt om i världen. Kebnekaise på 2106 meter (bilden ovan), Europas högsta berg, Elbrus i Kaukasus på 5 642 meters höjd. På Elbrus (bilden här under) tvangs de vända 200 meter från toppen på grund av oväder. Tio minuter efter att klättringen ner hade inletts överraskades dom av en åskstorm. All metall blev magnetisk.
– Hade vi fortsatt upp hade vi nog blivit stekta, så det var rätt beslut att avbryta trots att vi var så nära toppen, säger Rickard idag.

Blev han avskräckt av detta? Nej. Nästa mål blev Himalaya och två toppar, Yalung Ri på på 5.500 och Parchamo på  6.300 meters höjd. Anledningen till att det blev två berg, var att man först ville vänja sig vid den höga höjden innan man besteg ett annat berg som var ännu högre.

Är du inte höjdrädd?

– Det blir alla klättrare då och då. I synnerhet om man klättrar för snabbt. Men det går inte att klättra snabbt på höjder där syresättning går ner till 80% mot normala 97-98%. På de höjderna tar man tre  steg i taget och så vilar man, sedan tre steg till och sen vila, tre steg till etc.

Rickard beskriver sig själv som en extremt försiktig klättrare. Känns en karbinhake dålig använder han den inte utan köper en ny. Han säger också att det inte finns några modiga erfarna klättrare (!).

Han berättar att erfarna klättrar tränar sin höjdrädsla genom träna sig i att falla (fastspända i sitt klätterrep förstås).

Bild från en klättring i Skåne – Offerklippan vid Skäralid

Enligt Rickard är det inte bergen i sig som är de stora riskerna. Det är alla andra runt omkring. Man måste lita 100-procentigt på varandra, annars ska man välja ett annat lag att klättra med.

Resan till Himalaya började planeras för ett år sedan och innebar massor med konditionsträning innan, fyra pass löpning i veckan. Det krävde också mental mobilisering.

Trots att resan varade i en månad var det egentligen bara 4-5 dagar per berg som ägnades åt själva klättringen men de dagarna var långa och jobbiga dagar, då man gick upp och började klättra vid 02-tiden och slutade först vid 18-20-tiden. Detta gör man av säkerhetsskäl. För laviner och stenskred sker mest på dagarna då solen börjat värma upp berget.

Rickard älskar att vara ute i naturen. Klättring är en del av detta.Klättring är enkelt.

– Det är enbart fokus på här och nu, påstår han.

Hur kändes det att vara i Himalaya?

– Mäktigt, det var nästan en andlig upplevelse. Alla andra bergskedjor är, om man jämför, som en skånsk jordåker. Himalaya är så våldsamt stort och mäktigt. Samtidigt är det en av jordens mest avlägsna platser.  Det är extremt vackert!

Känslan efteråt då?

– Yessssss!!!!!!!! Jag klarade det!!!!!

Nepal – vad tyckte du om landet?

– Det finns nog bara ett land som är smutsigare och det är Indien. Demokratin är dessutom synnerligen haltande med nyval var 3:e månad. Det lär också vara ett av världens mest korrupta länder.

Rickard på en bild från Sjunde graden 2016.

I Malmö Par Bricole började Rickard 2011 och orsaken var att han ville vara med i Kören. Han gillar att sjunga och kände att han skulle kunna prestera tillräckligt bra för att vara med.

Han gillar verkligen PB och bäst tycker han att samvaron är och respekten vi har för varandra, tiden som finns för reflektion, att PB är ett sällskap där vi har kul men där det samtidigt finns en kärna och ett djup. Sedan gillar han möjligheterna att prata med människor med olika bakgrund. Han gillar också att det går att dra paralleller med den akademiska världens festligheter. Är för övrigt fortfarande med i ett akademiskt sällskap.

Det är också från den akademiska världen i Lund, som han tagit med sig flera av våra nya Bröder. Han uppskattar själv antalet till 9-10 stycken, vilket väl närapå är rekord för hur många nya Bröder som en enda Broder har lockat in i Malmö Par Bricole.

Yrkesmässigt började Rickard som kock men började studera teknisk fysik, då han insåg att han mest sysslade med att lösa olika matematiska problem i köket. Idag arbetar han på ett dataföretag med ansvar för något så abstrakt som statistisk analys av maskininlärning och artificiell intelligens. Ska vi ta Rickard på orden är statistik det ”sexigaste” jobbet som man kan ha idag och framöver.

– Det finns så oerhört mycket information idag. Då behöver man yrkesmänniskor som kan analysera vad som är viktigt.

Text: Christer Brynielsson
Bilder: Bill Hansen samt Rickard Elmqvist