Här Alvin Pauls tal till Barbara.

“Käraste bröder, nu hör den historia som jag ska förtälja.
Visst, det finns ting som ni hellre had´gjort om ni bara fått välja.
Det får ni inte, så det är bara att gapa och svälja.
Tids nog det fluidum kommer som ni önskar i er få bälga.

Hör om kalmucken, den sure och trumpne, som vi smått förakta.
Men om, min broder, vi sålunda tänker för vi saknar fakta?
Tänk om den moster vi hyllar, nu även kalmuckerna vakta.
Tänk om här dväljes en hemlighet. Lyssna och noga beakta!

När tiden börjar, finnes blott ett folk.
Kalmucker var vi alla, vi var glada.
Vi drack vårt fluidum, vi drog vår holk.
Vi älskade, vå åt enchillada.

Vi levde länge och vi levde gott.
Och barnens glada skratt förgyllde livet.
Vi bodde enkelt, men det kändes flott.
Men kanske tog vi detta alltför givet.

Ett mörker kom som släckte våra liv,
som kom för att försvlava och förtrycka.
För evigt borta, muntra tidsfördriv.
För evigt borta, all kalmucks lycka.

Men barnet Barbara, hon bara drar!
En strimma ljus, ett hopp som lever kvar.

Tungt blev nu livet för varje kalmuck.
Mörker och sorg, det blev stön och suck.
Brännvin och sex, lite ost ned kex?
Nä, man fick nöja sig med sitt ex.

Seklerna gick och snart mindes man ej
vårt glada galej, att få krama en tjej.
Men där på håll, till vårt protokoll
Barbara, barnet, hon håller koll.

Barbara, barnet som levt genom sekler
förädlas, förfinas, en moder blir till.
Barbara moder, som ser hur de lider,
skrider till verket, kan ej tiga still.

“Kalmucker, den rot varifrån jag stammar,
mitt kall det skall bliva att samla dem in.
Oh, mina barn, jag skall bli er mamma,
er moster, ert ljus, ja er konkubin.”

Ljuset från moster kan väcka de hjärtan som legat i dvala.
Om finnes kvar blott som ett spår från den tid när vi var joviala.
Då kan man åter, som Riddersman, till vår gemenskap få kvala.
Obotligt trumpen, nä då är det stopp, vad du än vill betala.

Men bröder, vi som samlats här ikväll.
Vår moster gjutit liv i våra själar.
Hon såg att var och en var speciell.
Nu är det fest! Ej längre är vi trälar!

Vår moster, denna femme exceptionelle.
Som bröder vi nu följa hennes lära,
för alla är vi Bacchi Barn ikväll.
Vår största fest vi ger till hennes ära.

Kärälskeliga moster
Till sist låt mig få veta
För vem ditt hjärta blöder?
Jo för Bricolli Bröder!

Klang! Bricolli Bröder!”