Klockan 15:30 lördagen den 12 mars slogs portarna upp för 2016-års dambricoleri. I bilar, taxi och till fots strömmade knappt 200 synnerligen välklädda damer och herrar till Siriuspalatset denna lördagskväll. I TSO-lokalen bjöds det på bubbel i glasen och ost på tandpetare. Vår Ordens-Providör, Tony Rosenquist, hade bråda tider med att öppna flaskor och servera. Det märktes att folk trivdes och att förväntan var stor.
Alla våra synnerligen välklädda och vackert mejkade Kärelskeliga på samma bild.
Mingelbild strax före middagen.
Förväntansfulla i Bellmansalen.
Strax meddelades att det var dags att göra entré i Bellmansalen. Kören, under ledning av Hans-Peter Frank, Vissångarna genom Jan Ek och Thomas Gunnarsson samt Theatern med ComediOrkestern gjorde alla bejublade framträdanden. Det bjöds såväl på traditionell manskör som Bellman, rockmusik och trolleri. Talangerna avlöste varandra innan männen tvingades retirera ner till baren medan damerna med varsam hand dekorerades och medaljerades under sin egen ceremoni.
Efter en lång väntan för bröderna började det hända saker. Nedför stora trappan kom den ena vackra kreationen efter den andra. Jo minsann, det var våra kärälskeliga damer som en efter en besjöngs och fick varsin ros tilldelad sig.
Fem Bröder med rosorna beredda.
Och här är fler Bröder med ännu fler röda rosor.
Ytterligare förfriskningar inmundigades i baren för de som så önskade innan till slut måltidskalaset tog vid. Måltidslokalen har sällan varit så väldukad som denna kväll och med alla vackra människor därtill var det nästan som ”Versailles” i miniatyr.
En av kvällens rätter precis serverad.
Förrätten bestod av snittar och middagen av underbar fasan med murkelsås. Till efterrätt serverades vaniljtartlét med färska bär. Vinet hyllades av sångarbröder genom diverse vinvisor.
Underhållningen som vi fick oss till livs bestod av en musikkompott framförd av körens Kaj Ohlsson spelandes på flygeln medan Paul Johansson, Staffan Sjöholm och slutligen Gunilla Postaroff sjöng med stor känsla och inlevelse.
Richard Aspegrén underhåller tillsammans med ComediOrkestern.
Mer underhållning med Thomas Gunnarsson och Jan Ek.
Störande (?) inslag med Theaterns Lars Idoff och Lars Johnsson
Den Bacchanaliska Kören svarade för ett flertal fina sångliga insatser.
Så återstod då tacktalen. Talet till mannen framfördes av Christine Berggren där hon med humoristisk ton bl.a. beskrev vad som är utmärkande för en man: ”han ska ha något som syns, något som sticker ut, ibland kraftfullt, ibland mindre och försynt. Ibland syns det över ett stort parti, ibland endast över en liten del och jag talar naturligtvis om mannens skägg”
Christine Berggren.
Vår käre Riddare-Ceremonimästare Bo Alerskans talade till kvinnan. Talet, även det med humoristisk ton, var dels diktat dels med inslag av roliga historier: ”Jag tänker på fästmannen som sa till sin trolovade: Eftersom du slagit upp förlovningen vill jag ha tillbaka briljantringen. Kommentaren blev då. Det är dej jag tröttnat på, inte briljantringen.”
Bo Alerskans.
Styrande mästaren Patric Jakobsson jämförde våra damer med den annalkande våren: ”Se er omkring, här finns en bukett av alla vårens blommor, vitsippor, gullvivor, snödroppar, blåsippor, m.fl. allt samlat för att förgylla och lysa upp en afton i Bricoleriets tecken.” Patric tackade också alla de bröder som gjort denna afton till det den blev och bröderna fick mottaga applåder och hurrarop och en och annan positiv busvissling.
Över all denna prakt styrde General-Ceremonimästaren Johan Rydelius (bilden här under) med taktfast sinne. Sammantaget kunde man inte vara annat än väldigt nöjd när man i marsnatten vandrade hemåt med tindrande stjärnor som följeslagare.
Text: Johan Sundqvist, Ordf. D. B. K.
Bilder: Bill Hansen, Ordens-Fotograf