Bo Alerskans vid hans installationstal den 3 februari 2018.
Installationstal 2018-02-03
Mine Bröder!
Min vagga vaggade i Kvarnamåla i Konga härad i Små-landet mellan Göingeskogarna och Östergötland. Man tillhör Virdarna från Värend och är ”Smålänning av födsel och ohejdad vana”. Uppväxt i Lessebo samt Växjö, strax intill Östrabo med de angränsande gårdarna Tjurby och Hov.
Därefter ställdes kosan söderut, till Skåne och Malmö. För att söka utveckling i Polyhymnia och Terpsichores hägn. Och därefter till följd att utkomsten ställdes i ordningsmaktens tjänst. Jag hade hittat hem, för Har du sett Malmö – har du sett varden.
Till och med den inbitne norrlänningen, Lubbe Nordström blev av Skåne hänförd och skriver: ”Och detta har aldrig en skåning skildrat! Aldrig en skånsk Hemsöborna eller Skärkarlsliv om detta! Varför? Allt detta oskildrande i Sverige fyller mig med lust att åter vara 25 år. Herregud, om jag varit skåning, vad Sverige då skulle fått dansa!”
Men nog är Skåne av skåningar skildrat, t.ex. av Frans G Bengtsson och Fritjof Nilsson Piraten.
För att inte tala om Gabriel Jönsson; Ni vet –
”Flicka från Backafall, briggen Tre Bröder
Luften är kryddad av tusende salvor,
men jag ger bort dem varendaste en
mot att få vandra bland Backafalls malvor
– allt medan månen, går vakt över Hven.”
Ja Välkomne ni Riddersmän som vandrat över bron. Välkomna strax innanför bron, till platsen för alla ursvenskarnas intåg, till porten av Sveriges kornbod.
Men vem har skildrat Skåningarna bäst? Kanske Lasse Dahlqvist…
”Jag vill sjunga en visa i klaraste dur
ty den handlar om Skåne och slätter och djur.
Kanhända den retar en del
men i så fall är det deras eget fel.
Det har talats så mycket om dynga och lort
men betänk vilken oerhörd nytta den gjort.
Så låt dem bara gå på. Vi klarar oss nog ändå.”
“I begynnelsen var landskapet,
den vida slätten och havsstranden.
Det var ett tillstånd av stillhet runt trakterna.
En väntan på att något skulle visa sig, i det öppna;
det som inte kan tala, som aldrig kan äga en röst, utan enbart är.”
Wilhelm Ekelund skriver vidare om sitt älskade Skåne.
“Men aldrig får du se Sundet så drömmande fagert
som en högsommarkväll, då solen dalar och dess sista
avskedsglimtar spela kring synrandens tända skyar.
– – Glittrande silverpaljetter leka i solströdda vågor, där speglade skyar glida.
Här och där går en krusning långsamt, dallrande och drager efter sig breda strimmor, som blixtra och glimma likt ofantliga fiskstim. I fjärran, där Selands kust går, som ett blått band, ligger en dunkel, djupröd ton över böljorna.
Det är kvällskyarnes glöd, som väller ned och speglas i de blåa dukarna.”
En släkting till mig, mottagare av Bellmanpriset 1945, grundat på avkastningen av fastigheten där Gyllene Freden ligger och var Sv. akademien äter ärtsoppa i Bellmanvåningen varje torsdag. Han var med i Wilhelm Ekelundsällskapet och Nobelpristagare och hette Pär Lagerkvist.
Bägge dessa två var kandidater till Gustaf Frödings stipendium. Ekelund fick det 1926 – Lagerkvist blev utan. Ekelund skrev då till Lagerkvist och ville träffas. Det gjorde de en tid. Ekelund drog sig dock ur eftersom det enligt änkan dracks för mycket. Tack och lov för PB att anständigt sjunga och måttligt dricka.
Det är med stolthet, tacksamhet och glädje jag står här framför er. Jag och mina medstyrande ska göra allt i vår makt för att upprätthålla Par Bricoles och Bellmans traditioner och vi tror på en grönskande framtid för Malmö Par Bricole.
Vi ska verka för inbördes Wänskap, Aktning och Förtroende, eftersom de pelare, detsamma vilar på, är Ordning, Munterhet, Styrka och Förtrolighet. För det behöver vi er alla.
Vi ska göra det tillsammans och med en Skånska nyans och vi ska göra det – med glädje! Tack bröder!
/Bo Alerskans
Styrande Mästare
Malmö Par Bricole
sedan den 3 februari 2018