Han är närapå Par Bricoles ständiga Störande moment och en känd fastighetsförvaltare i Malmö. Men hur störande är han privat? Och hade han ens sysslat med fastigheter om det inte hade varit för en skum revisor? Månadens profil är Lars Idoff.

Lars har Grad 9.

1958 föddes Lars i ett hus i Limhamn. Företagandet låg redan då i familjen. Hans farfar, Carl Idoff även han bricolist, drev en skoaffär i centrala Malmö och hade under 30-talet gett sig in i fastighetsbranschen. Det började med huset där affären låg, och snart var hela kvarteret uppköpt. Att också Lars skulle följa samma spår var aldrig självklart men tillsammans med två av sina bröder förvaltar han i dag åtta olika fastigheter, främst i Malmö. En av dem är det hus som hans farfar en gång i tiden byggde.

Få bricolister har nog kunnat missa Lars, som är ett återkommande inslag i såväl teaterns uppsättningar som på middagarnas störande moment. Vår reporter Erik Hultgren passade på att få en liten pratstund med honom.

Hej Lars. Tack för att du ställer upp på intervjun.

– Hej! Tack själv. Vi får se om det blir något vettigt av det här.

Du sysslar med fastigheter i dag. Var började din yrkesbana?

– Det började med att jag pluggade Väg och vatten på Lunds tekniska högskola. Som examensarbete åkte vi på ett SIDA-projekt till Nicaragua för att hjälpa en by på landet med att bygga jordbävningssäkra hus. Det var något helt annat än studierna det. Så värst bra på att bygga hus var vi nog inte, och större delen av tiden fick vi ägna åt att försöka hitta material. Landet var ju i blockad från USA så det fanns inte mycket att få tag på. Och så fick man sova med en pistol under kudden, på grund av inbördeskriget.

Bokstavligt talat? Fick du en pistol att använda.

– Ja, bokstavligt talat. Veckan efter att vi hade åkt hem sprängdes jeepen som vi använde.

Vad hände sedan när du kom hem?

– Jag började jobba i Ronneby med värmepumpar och sedan åkte jag på ytterligare ett biståndsprojekt, denna gång till Sudan för att jobba som vatteningenjör åt ett av FN:s flyktingläger.

Lite gott och blandat. Men hur kom det sig att du kom in i fastighetsbranschen.

– Jag kom tillbaka till Malmö mitt under nittiotalskrisen. Det var 500 procents ränta och inte en kotte ville köpa fastigheter. Jag och några vänner tänkte att vi skulle kunna starta café, men för att göra det behövde vi ha tag i en revisor. Vi hittade till slut en riktigt skum en. Kronofogden skulle komma och mäta ut ett hyreshus han ägde och under mötet undrade han om inte vi skulle köpa det där huset, i stället för att hålla på med café. Och på den vägen är det.

Så det var lite av en slump?

– Ja, det kan man säga. Hade inte han kommit hade man kanske drivit något Espresso house någonstans. Jag brukar säga att det viktigaste i livet är att man ser till att försöka göra något, sedan kommer chanser och möjligheter som man aldrig tänkt på att dyka upp. Man kanske börjar med att sälja skor och sen står man där plötsligt med en cykelbutik. Men när man väl börjar göra något och prata med folk så dyker det upp chanser. Och ibland har man tur.

Nu har du även tagit över den fastighet som både din far och farfar förvaltat innan. Man brukar ju säga att första generationen förvärvar, andra förvaltar och den tredje fördärvar. Hur tycker du att du har lyckats?

Lars privat på platsen där en av hans fastigheter finns.

– Jag är strax klar. Jag har inte hunnit fördärva något än, men ge det tjugo år till!

Hur kom du med i PB?

– Jag blev inlurad 1988 av Jerry Dahlberg och Rolf Zieger, som tyckte att det här var en himla rolig grej. Dessutom var pappa redan med. Men det var först 15 år senare, vid Par Bricoles 125-årsjubileum som jag började engagera mig på riktigt och gick med i teatern. Det har varit en fantastisk personlighetsutveckling. Man lär sig att tala. Man lär sig att röra sig. Man lär sig att stå på scen. Alla de här egenskaperna har man så mycket nytta av i livet, och på Par Bricole kan man få öva, prova och testköra. Sen kan du använda allt du lärt dig i skarpt läge

Lars vid ett av sina framträdanden på Bellmandagen i Malmö Slottspark.

På vilket sätt har du nytta av det privat?

– Man har alltid nytta av att kunna tala och använda kroppsspråk. Ta bara ett byggmöte där jag ska enas med andra företagare om ett gemensamt projekt. Det är alltid en massa tveksamheter och folk som fokuserar på allt som inte kommer att fungera. Om man då kan ställa sig upp och säga att vi fixar det här tillsammans och kan visa att man verkligen menar det, då får man ett helt annat samtal. Möten är också en form av teater.

Så teatern är nyttig att vara med i?

– Javisst, och dessutom är det förbannat kul. Det bästa är att kunna göra människor glada. Det viktigaste är inte att göra allting rätt, utan att publiken skrattar och har roligt. Då vet man att man har lyckats.

Ett av dina stående uppdrag är att vara Härold för de som tar Grad 1. Varför då?

Bild från ämbetet som Härold i Artbetsgraderna.

– Ja, det uppdraget har jag nog haft i minst tio år nu. Det är så mycket förväntan och nervositet hos de nya. De har ingen aning om vad som väntar dem eller vad de har gett sig in på. Både att få intervjua dem på scen och att sedan sitta med dem vid middagen och snacka är förbaskat roligt. 

Du har också blivit något av ett stående inslag när det gäller störande moment…

Bild från ett av de Störande Moment, som Lars deltagit i.

– Det är jag och Lars Johnsson som har skött dem på senare tid. Det brukar börja med att vi träffas några dagar tidigare på Bullen i Malmö och tar några öl och snackar skit och kommer fram till en bra idé. Sen vaknar man upp dagen därpå och kommer fram till att idén nog inte var så bra ändå. Så då får man träffas på Bullen igen och till slut har man ett moment. Om det är bra eller dåligt vet man först när man uppträder och får reaktioner!

Ett av hans senaste Störande moment – Dagens Bikt.

Att vara störande, är det en naturlig talang?

– Ja, det kan man väl säga. Ända sedan skoltiden. Jag har alltid gillat att sticka ut lite grann.

Text: Erik Hultgren
Bilder: Erik Hultgren och bilder från Malmö Par Bricoles bildarkiv.